.

Jag vill bli författare. Jag vill bli journalist. Jag vill bli detektiv och jag vill spela rollen som Lisbeth Salander!! :) Men Noomi Rapace passar så fantastiskt bra, så jag ska inte försöka konkurrera ut henne. Hehe...

Noomi skulle förresten spela en roll i en av mina vänners film för nått år sedan. Nåja, det är en annan historia...

Jag älskar Millennium-böckerna och filmerna!! Hatkärlek. Historien är grov, otäck och genialisk. Spänningen är öronbedövande. Jag sitter som klistrad varje gång jag ser filmerna, paralyserad när jag läser böckerna. Jag lever mej in i historien och önskar jag vore Mikael Blomkvist! Vid närmare eftertanke skulle jag nog passa som detektiv. Jag är extremt nyfiken, envis och älskar att gräva djupt.........

Samtidigt fascineras jag av Lisbeth Salanders personlighet och stil. Hon är klockren. Jag skulle inte själv gå klädd sådär, men det skulle vara underbart att få styla någon annan så!! :D

Jag undrar om något sådant som Lisbeth Salanders historia skulle kunna hända i dagens Sverige. Vad tror ni?

Jo, jag tror det. Jag litar inte mycket på överheten i Sverige och speciellt inte på läkare/psykiatriker, har nämligen erfarit en liknande historia. En och flera faktiskt, som kunde läsas i tidningarna för många år sedan. Otroligt skrämmande. Det finns faktiskt vidriga människor med stor makt.

Kort sammanfattning (Jag vågar skriva ut det här eftersom historien ändå varit ute i media förr):

En av mina bekanta blev sjuk av en sällsynt sjukdom som bröt ner kroppen på olika vis. Sjukdomen var så sällsynt att doktorerna inte kunde identifiera och förstå den. Kanske skämdes de över det eller så ville de bara roa sig av att göra livet surt för min bekanta, jag vet inte. Doktorerna orkade inte engagera sig och hjälpa patienten utan skrev bara att hon inbillade sig sjukdomen och var psykiskt instabil. Men när hon blev sjukare blev det svårt för dem att skylla på inbillning, så då skrev de att det var hennes föräldrar som gjort henne sjuk. Föräldrarna fick någon mental diagnos och fråntogs vårdnaden om henne. Hon stängdes in på sjukhus och förflyttades senare till olika fosterhus där det förekom både det ena och det andra som jag inte ska gå in på.

Det låter ofattbart, men det var inte bara en läkare som stod bakom detta utan det visade sig att flera olika läkare, däribland chefsläkaren, hade korresponderat ihop sig. Min egen pappa engagerade sig mycket och fick tag på en bra advokat, nån detektiv och jag vet inte vad... De lyckades nysta upp fler liknande historier med samma läkare, där andra människor råkat ut för liknande behandlingar.

Pappa tog kontakt med media, skrev ner allt som hänt och spred ut det.. läkarna anmäldes. Fallet hamnade i domstol. Läkaren/läkarna (minns ej hur många det var och på vilka sätt de olika var inblandade) sattes dit, föräldrarna återfick vårdnaden och deras barn fick plötsligt riktig medicinsk vård.

Det är tur att det kan sluta lyckligt! Men man ska aldrig tro att man går säker i en värld som denna.