.

Hittade en mycket intressant artikel. Läs!

"Spana i de här bilderna. De har kallats de mest fantastiska fotografierna som framställdes under det första världskriget.

Men det var inte under första världskriget de tog sin tur i världspressen. Historien är mycket mer fascinerande än så. Kalendern hade hunnit ända fram till år 1931 när en stackars änka klev fram och visade upp bilderna som hennes soldathjälte tillika make hade fotat under extrema omständigheter.

Fotografens identitet hölls hemlig

Änkan hette Mrs. Gladys Cockburn-Lange, men hennes avlidne makes namn ville hon inte avslöja. Anledningen var hänsyn till makens överordnade i RAF som fullständigt mot reglementet hade tillåtit fotograferingen. Piloterna var ju där för att fightas, inte plåta. Om det kom fram vilka som hade sett mellan fingrarna skulle de få hårda straff.

Men hur hade Gladys make lyckats ta dessa magnifika bilder mitt under luftstrid? Förklaringen överträffade nästan bilderna. Ett specialbygge hade gjort det möjligt för piloten att avfyra sin kamera med avtryckaren på planets inbyggda kulspruta! På så sätt hade han bland annat fångat plan som kolliderade i luften och en stackars hjälplös tysk som trillar från sitt flygplan efter att blivit träffad.

En luftfärd – en chans

Frågorna var förstås många. Vad hade killen använt för minneskort? Visst måste han fotat tusentals bilder varje dag för att få till de där godbitarna? Nix. Kamerorna var tydligen inte ens utrustade med minneskort på den här tiden. Istället var det en exponering per tillfälle som gällde. Och att ladda om kameran kunde förstås bara ske på marken! Max en bild per flygtur således.

Mrs. Gladys Cockburn-Langes man måste alltså varit, inte bara en briljant pilot, utan också en enormt skicklig fotograf. Tyvärr blev han så småningom nedskjuten över Frankrike och fick aldrig uppleva berömdheten. Hans änka blev dock rik på kuppen. Bilderna såldes till engelska och amerikanska tidningar för rejält med kosing. 1933 trycktes också boken ”Death in the air” som innehöll bilderna.

Redan på 30-talet när bilderna först publicerades började vissa ifrågasätta äktheten. Det kändes liksom lite för bra för att vara sant, speciellt när bilderna jämfördes med andra bilder plåtade under samma period. Men inga bevis för att bilderna skulle vara fejk existerade och man vill ju inte rikta falska anklagelser mot en stackars krigsänka.

Mrs. Gladys Cockburn-Lange flyttade så småningom till Kuba och sedan Puerto Rico där hon dog 1959. Där hade historien kunnat sluta, men då hade den ju knappast kvalat in i min serie om klassiska fotomanipulationer, eller hur?

Hemligheter i arkiven

1984 bestämde sig en arkivgubbe på The Smithsonian för att undersöka saken närmare. Efter ha snokat runt bland de gamla dammiga dokumenten stötte han så småningom på guld. Det visade sig att änkan Gladys Cockburn-Lange egentligen hette Betty Archer! Och någon änka var hon inte heller. Hennes man hade följt henne genom hela livet och dog vid hennes sida 1957.

Och den riktige maken visade sig inte vara vem som helst. Han hette Wesley David Archer och hade ett i sammanhanget väldigt intressant yrke. Han var nämligen modellbyggare i filmindustrin på 30-talet! Och då krävdes det inte precis något geni för att räkna ut hur det hela hängde ihop.

Fusket bevisas en gång för alla

Senare hittades också bilder där Wesley Archer byggde sina fina flygplansmodeller som hängdes upp i tunna vajrar. Tysken som ramlar genom luften i ett av hans foto är i själva verket inte större än en gräshoppa! De främsta fotografierna från det första världskriget fick snabbt abdikera från sin tron.

Men man får ju ge modellgubben lite cred. Det är fortfarande ett ruskigt snyggt hantverk. Och bilderna lyckades trots allt lura en hel hög krigsveteraner som kunde ta gift på att bilderna var äkta. Bra jobbat!"

(Källa: Läs här!)