.

Äntligen ledig, efter en lång tung dag.

 

 

Halv 7 på morgonen ska man finnas på plats. Då skall frukost ätas. Morgonhumöret måste hållas i schack, man ska le och diskutera dagens väder med hela familjen.

Sedan skall båda barnen ha 1 timmas musikövning. Jag är lärare. Den enda stunden på dagen då jag verkligen älskar att vara au pair ;-) Flickan är lydig och övar skalor i timmar. Pojken skriker och bråkar i en halvtimma innan han lyckas tämjas och börja spela på sin cello. Med jämna mellanrum muttrar han mindre vackra ord och böjer stråken fram och tillbaka... sådär så man bara väntar på knäcken...

Sedan är det julafton. Då har föräldrarna försvunnit till sina jobb och barnen tillåts leka. (De får sällan leka när föräldrarna är hemma.) Då ska jag, trött som en åsna, underhålla dem; Vi springer runt och jagar nallar eller roar oss med att göra grimaser. Varje morgon inser jag samma sak: Vad jag har blivit gammal!

Jaha! Nu ska man gå till skolan. En stund som hade varit riktigt skön om det inte varit för att pojken tvingar mej att räkna bilar varje gång vi går nånstanns. Helst ska vi tävla, jag måste räkna lila och han vita. Vi kommer alltid fram till samma sak; Han vinner.

SEN ÄR JAG LEDIG. Nä, juste!! Det var jag inte. *suck* Då ska jag cykla in till Kingston och ha två timmars lektion. Ämne anonymt. *host*

När jag äntligen kommer hem skall lunch lagas. Efter det har jag 3 timmar på mej att underhålla min blogg, läsa och svara på mail, skriva på min bok och helst öva piano/flöjt/sång MINST en timma. Det lyckas oftast ganska bra - om jag skippar lunchen!

Tur jag inte behöver städa mitt eget rum. Vi har städerska som gör allt grovjobbet.

TRALLALA!!! Nu är klockan halv 4 och jag ska köra bil i London. Alltid en upplevelse, trots att jag gör det varje dag. Bilar och människor överallt. Tusen korsningar, tusen olika filer, tusen rondeller. Jag är lika förvånad varje gång jag kommer hem levande. Krockat sönder min bil har jag inte heller gjort! *imponerad* Bara kvaddat några andras bilar. (Några "öron" som jag hyvlat av när jag haft bråttom igenom en trång och välparkerad gata och en bilrumpa som jag mosade kanten på när jag bedårade ett engelskt slott medan jag körde. Kan inte minnas något mer.)

Jag gör i snitt 1 timmas bilkörning varje dag. Idag blev det två. Trafiken var hopplös. (Tur man har med en bunt tidningar och lite kaffe i bilen.)

När jag kom hem hade Flickan pillat på min dator. Jag kom morrande och frågade vad hon hade gjort och som vanligt nekade hon. (Hon är expert på att ljuga och gör det konstant mot alla.) Jag trotsade mitt heta temperament och förlät henne på fläcken, trots den feta lögnen. Dagens hjältedåd.

Sen skulle maten fixas och kläder tvättas. Jaga på Flickan som alltid är sen - och skjutsa henne till en orkester. Komma hem och hjälpa pojken med läxorna (ett riktigt slitgöra. Han är omöjlig) och förbereda alla kläder och väskor inför nästa dag. Och om de inte har aktiviteterna efter skolan så är det minst en timmas musikövning som gäller. Flickan övar i snitt 3 timmar per dag.

Phuuuu.....

Hur som helst... nu känner jag att jag inte orkar engagera mej i att berätta mer. Men efter allt detta är jag iaf ledig. Då är det dags att sova.

 

Hur jag egentligen hinner sitta och skriva och rota runt bland folks bloggar vet jag egentligen inte. Jag har inte tid till sånt :O