.

Jag trodde det skulle bli svårt att hitta modeller.. men det går ganska bra. Det rullar in förfrågningar på rullande band.. än så länge iaf. Jag har redan fullbokat långt framöver. Och ändå kan jag inte sluta leta fler :P haha

Och dom yngre tjejerna som skriver och vill bli sminkade är så söta. "När får jag bli din lilla docka?" va det en som frågade. :D Så sött!!!

(Alexander McQueen's fantastiskt söta clownmun. Runway fall 2009)

(Om någon vill sitta modell, skriv och skicka bild till [email protected])

Jag ska snart leta upp något bra mode-/skönhetsämne att skriva om. Men först måste jag rensa upp lite här i lägenheten, laga mat och skriva loggbok.

Vi hörs!

Jag måste börja fundera över när jag ska göra mina studiebesök. Förhoppningsvis får jag komma till någon teater och helst också hos nån/några modefotografer. Jag ska bara ta mej i kragen och våga ringa och fråga. SPÄNNANDE!!!

Jag har också fått in en hel del förfrågningar från människor som vill sitta modell. KUL!! :) Och så har jag hittat min manliga catwalkmodell. Snygga Johan, som har ett ansikte jag gillar! ;)

Min första modell behövs den 23 Aug, måndag ca. kl. 10.

Om någon av er läsare vill komma och sitta modell, hör bara av er till min email: [email protected] (Bifoga ansiktsbild!)

Mitt läsarantal har nästan fördubblats sedan jag började skolan!!! YEEEEEEEEHAAAA... Vänta ni bara!!!!! Det kommer snart fler av er.... ;)

Känner att jag har många förväntansfulla ögon på mej. Det gör mej nervös. Vad händer om jag totalt misslyckas i denna bransch då?? :P Då gör jag er besvikna.. snyft snyft.. hehehe

(Jag 14 år)

Idag påminde läraren oss om hur viktigt det var att ha en realistisk plan för sin framtida karriär. Tänka ut var man vill komma och hur man kommer dit.

Jag vet ju utan tvekan att det är inom modebranschen jag vill jobba. Men jag vet också att jag inte kommer kunna komma dit direkt efter utbildningen, som jag vill. Jag har höga ambitioner och siktar högt och nöjer mej inte gärna med mindre... Därför blir jag lätt besviken på mej själv om inte allt går som jag vill, så jag måste alltid tänka på att förbereda mej på motgångar och vara realistisk i mina planer.

Eftersom jag inte har råd att gå hårstylistutbildningen i samband med, eller direkt efter, makeup-utbildningen kommer jag troligtvis INTE få något riktigt jobb efter denna utbildning. Jag räknar alltså med ungefär ytterligare ett år innan jag kan komma ut i sminkbranschen ORDENTLIGT. På vägen dit ska jag förstås göra så mycket makeup-jobb jag kan, tills jag har hårkunskaperna också! (Det krävs nämligen oftast att man har båda delarna)

Men så är det. Steg för steg... Man måste förstå att det inte går att trolla sig till en toppkarriär. Hobby, extraknäck, heltid.. Whatever! Jag tänker ge allt och se var jag hamnar!!!

Det är inte alltid lätt att hålla sig till ämnet, måste jag erkänna.

Mode och skönhet är bara ETT av mina många intressen. Utöver de "ytliga" och estetiska intressena finns också ett djupt intresse för litteratur, poesi, natur, matematik, filosofi...

Ibland får jag sån lust att skriva inlägg om sånt, något helt annat. Men jag får bita mej i läppen och gå tillbaka till huvudnischen. Surt!

Men det blir bara cirkus om alla mina intressen ska klämmas in i denna blogg. Då tappar jag de viktigaste läsarna: Modefanatikerna.

Vissa har ju bloggar där de skriver om sitt liv i allmänhet och då funkar det att pressa in ALLT. Men inte när man vill hålla sig till en bestämd nisch, som jag valt. Inte när man går under titeln "skönhetsblogg". Då ska man leva upp till det också.

Jag vaknade med en enorm kramp i vänstra benet (kunde inte röra mej på flera minuter) och en röd hud som brände. Träning och solning har tydligen gått till överdrift de senaste dagarna. (Eller inte skötts rätt, måste jag väl erkänna. För man ska inte bränna sig).

Jag fick lite panik när jag kom hem och mötte min negerbruna bror, så jag kastade mej ut i stekande solen och tvingade mej att ligga kvar där ett bra tag (Tycker inte om att sola egentligen, alldeles för svettigt).

Ska man vara fin får man lida pin. Ett konstaterande av rätt sort, rätt ämne.

Nu ska det skrivas musik och sedan ska håret färgas.

Några spontana utrop innan jag dyker i säng:

• Jag vet vad jag vill bli! (förutom stylist alltså..) Jag vill bli den kvinnliga varianten av Jay Manuel. Han är inte bara makeup-artist och fotograf, han är också "photo shoot director". Och det.. det det det DET vore nått!!!!

Ni märker ju hur jag sitter och anmärker allt på alla fotografier jag hittar ;) Jag hade älskat att stå och dirigera modeller i plåtningar.

"Bak med axlarna! Fram med armbågarna! Vinkla in knäna! Kom ihåg lång nacke..."

"Jag vill se mer arrogans! Och intensitet i blicken."

"Nej, inga spretande fingrar!!"

"Känsla, min vän, KÄÄÄÄNSLA!! Jag vill se dej spela på lite mystik."

"Smiiiiiiiize med ögonen. Smize!! A la Tyra Banks."

"Den där kjolen har fel längd. Dina smalben ser för korta ut. Stylist, klädbyte tack!!"

"That's a wrap everyone!! That's a wrap" ;)

Läste makeupstudions nyhetsbrev och ännu en gång slog mej tanken: HUR kan man få för sig att kalla sig "Kissie"??? Finns det ens ett barnsligare namn att ta? Och hur elegant låter det på en skala? Nej. Suck och ack och ve....... :S Det enda det (ök-)namnet ger mej är en obehaglig bild av henne i kortkort, frambystande och stående på tå med läpparna plutande åt förbipasserande människor. Kissie som pussar.

Nä... hahahahaha... nu är det väl jag som tramsar mej. Men var fick hon det namnet ifrån egentligen?

Godnatt!

Som vanligt slänger jag in en personlig bild i denna kategori. Och som vanligt är min personliga bild en enda smetig, kornig dimma. Håll till godo! Min version av Kissie.

Detta inlägg glömdes lägga in inatt, så det kommer i efterhand.

Satt och läste lite tips HÄR och insåg att jag måste involvera mina läsare lite mer i min blogg. Ska bättra mej!

Egentligen skriver jag bara för min egen skull, men när man ändå satt igång en blogg så vill man ju att det ska bli något vettigt av den. Jag har svårt att göra något halvdant.

En hundra år gammal webbcam-bild. (17 år)

Ett litet obs: Vanligtvis svarar jag på era kommentarer här i bloggen (svarar genom kommentar!). I vissa fall går jag in i era bloggar och svarar, men oftast gör jag bara det när jag har något nytt på hjärtat. Så ni inte går runt och undrar varför ni aldrig får svar.

DÅLIGA SAKER MED ENGLAND

(hehe.. förlåt min negativa attityd! ;) Jag måste bara få klaga lite och poängtera hur bra Sverige är. Men detta är bara MIN upplevelse och inte någon bevisad fakta, he he..)

Jag i polisuniform *host*

• Hittills har jag inte sett/använt en enda cykel som har cykelstöd. IRRITERANDE!! Man måste lägga dem ner på marken så fort man stannar.
• Vaniljsocker finns ej att få tag på (i vanlig svensk pulverform).
• Brödet är, med lite överdrift, antingen alldeles för vitt eller också full av kärnor. Nästan lika hemskt som Danmarks bröd. Fast jag jag ogillar det inte heller direkt. Jag bara konstaterar att Sverige alltid har det bästa brödutbudet.
• Frukosten består (åtminstone i "min" familj") av i princip luft (= mjölk och flingor). Fattar inte hur man kan bli mätt på lite mjölk och flingor!!! Tacka vet jag ordentlig svensk frukost med bröd och fil och gröt m.m.
• Allt är gammalt och omodernt. Husen är gamla, el- vatten och gassystemen är gamla.
• Det verkar vara lyx att ha på värme i dessa stora kalla stenhus. Familjen satte endast på elementen när temperaturen hade gått under 14 och ibland fungerade inte pannan så allt var avstängt mitt i vintern. Jag har frusit ihjäl många gånger detta år. :(
• Kassorna i affärerna har inga rullband utan kassörskorna packar själv alla varorna i kassar och ger. Kassörskorna är dessutom hur långsamma som helst, så man får stå och köa i evigheter. (Däremot måste jag ge ett stort PLUS till vad jag kallar "självkassan" där man på egen hand kan betala och skynda vidare. Hur smidigt som helst!)
• Köttfärsen man köper här är så grovt hackat att man sitter och tuggar på stora äckliga senor i form av tärningar. USCH!!! Dessutom har jag ibland hållit på att krossa mina tänder på benflisor som funnits med. Vad stoppar dom i sin köttfärs egentligen??? :O
• Regn, regn, regn, regn.. Behöver jag säga mer?

Nu kommer jag inte på mer för stunden, även om jag vet att det finns mer jag har reagerat på. Det finns också positiva saker med England, förstås... :P

Nä.. vet ni vad! Nu hittar jag bara mer och mer och mer och mer att blogga om och nu orkar jag inte mer :P Jag ska iväg på en dagsresa, på en konsert som kommer hålla på i flera timmar. Kort från igår kommer senare.

See U later!! <3

En till "modebild" på en ICKE lika fotogenisk människa! hehe :D

Idag har jag jobbat från 8 på morgonen, utan paus. Och jag jobbar fortfarande och kommer inte få vila ut förrän runt 7 ikväll. (Jag har bara tagit 5 minuters smitpaus från barnen nu.. hehe)

Därför... Nej, tyvärr :( Det blir inte mycket bloggande idag. Imorgon kommer det roligare saker. Jag ska springa runt på konstmuseer hela dagen och dela med mig av bilder till er (om jag får några vettiga, med min kassa kamera.)

Ååå.. vad jag vill gå och sova........ (Ja, brynen är lite osymmetriska. SORRY. gammalt kort)

Jag förstår att ni läsare kanske tycker det är lite tråkigt att jag bara har en massa fotografier och skönhetstips i min blogg hela tiden.

Men jag lovar er att det kommer bli mer personliga inlägg i höst!! Då blir det skoj :D

(Gammalt mobilkort. Jag t.v.)

En bra blogg ska, enligt experter, uppdateras MINST 3 gånger om dagen, och då helst på spridda tidpunkter. *pust*

Jag känner att jag måste dra i en högre växel........ :O Nu när jag har lagt ner så mycket tid och energi på denna blogg (för ja, det har jag faktiskt!!) så vill jag ju att det ska bli något vettigt av den.

Jag försökte lägga mej tidigt igår eftersom jag visste att jag har mycket på schemat idag. Jag måste, förutom allt jobb, åtminstone skriva färdigt halva musikprojektet. Det krävs en vaken hjärna!!!

Igår när jag skulle skriva slutade det med att jag deckade på golvet. Mitt på ljusa dagen alltså. SÅ TRÖTT VAR JAG. Och varför?

För jag sover lika dåligt som en invalid gamling.. med två lik på sitt samvete. Gaahh!!! Det tog fyra timmar innan jag somnade igår. FYRA!! Ju mer klockan gick desto mer stressad blev jag. Jag kunde ju ha suttit och skrivit dessa fyra timmar istället. Så mycket jag hade kunnat få gjort... :S

NU SITTER JAG ALLTSÅ HÄR OCH RASAR ÖVER MINA SÖMNPROBLEM. Ska man verkligen behöva krypa till kojs fyra timmar innan man tänker sova?? Om de inte försvinner snart så måste jag ta till hårdare tag.

Och det klubbar vi i bordet med en lika rasande modebild!

(Vet ej var bilden kommer från.)

Som stylist, makeup-artist, konstnär, musiker, författare m.m. gäller det att kunna SKAPA. Skapandet är en kombination av fantasi och inspiration. Inspirationen kommer utifrån, fantasin inifrån. (Ej fakta, endast mina ord och tankar. :))

Du måste i viss mån ha en förmåga att fånga upp omvärldens uttryck, omforma dem och göra dem till dina med hjälp av fantasi och sedan ha kunskapen att förverkliga din nya skapelse praktiskt.

Så ja, visst måste man ha fantasi och känsla för färg och form. Vissa har inte denna förmåga utan måste bli helt vägledda och mer eller mindre kopiera någon annans skapelse för att få till något själv. Aja baja! Så ska man inte göra.

Men det är ändå lovligt att ta hjälp, hämta inspiration, från annat i världen. Allt som ögat ser! Ja, rättare sagt tror jag att inspiration är en oundviklig ingrediens i konstens värld. Men allt handlar om att kunna hantera det rätt och göra något utav det!

Och nu ska jag visa några lysande exempel på hur kända stylister använder sig av just inspiration. Det är riktigt häftigt!!!

LOL Hahahaha..... detta va lite kul.

Jag är ju medlem på modellbilder.se för att skapa framtida kontakter med fotografer (när jag ska jobba som MUA alltså!). Men ibland så läser inte fotograferna ordentligt på profilen och tror att man vill stå modell.

Idag fick jag detta mailet:

"Du har fantastiskt vackra ögon.... jag behöver fylla på min hemsida med lite porträtt.... kolla www.ateljeveronica.com! Det e jag som e bröllopsfotograf Magnus. Har studio i......." osv

Jag gick in på hans galleri för att se vilka typer av fotografier han har gjort tidigare (bara för skojs skull) och VEM tror ni det kommer upp bilder på???? MIN KUSIN. :O

Av alla fotografer man kan bli kontaktade av i hela sverige så är det just min kusins bröllopsfotograf som vill ta porträttbilder på mej. Tyckte de va lite kul! :D

Hittade ett otroligt vackert kort där och eftersom det redan ligger ute offentligt så antar jag att det är tillåtet att visa det. Men för säkerhets skull jag har den i mini storlek. MYCKET VACKERT.

Aj aj aj.... ajajaj..... Kroppen känner sig som en hårdhänt urkramad disktrasa. Detta på grund av nattens fattiga sömn, dagens små matportioner (aptitlös!) och gårdagens hårda träning. Varje led skriker. Varje kroppsdel gråter.

Och nu överdrev jag visst... ;) Aja baja, Ch! *smäll på fingrarna*

Nej, jag har något trevligt att berätta för er!! En ny au pair nalkas. Och jag sätter henne gärna i arbete så jag kan få smyga hem. Hon kommer i slutet av Juni. Så, om några dagar.

Det var inte meningen att tjuvlyssna, men jag satt i köket och åt mat när familjen var i vardagsrummet och hade intervjun med henne. Jag kunde höra hennes stakande engelska och tyckte synd om henne. Minns hur nervös jag var när jag ringde från Sverige första gången. Hela familjen sitter ju och vakar över varje ord. Även barnen är med. Lyssnar, bedömer och ställer knepiga frågor.

"Hur skulle du hantera en situation där en hund trillat ner i en brunn och dina barn är sena för skolan? Hur prioriterar du?" Såna frågor typ. Fast möjligtvis lite mer normala.

Av de familjer jag kontaktade var denna utan tvekan den kräsnaste. Att jag fick platsen var enbart pga min "musikaliska bakgrund". Flickan i familjen övar piano och flöjt och sång 3-4 timmar per dag och de vill att deras au pair ska kunna tillräckligt om musik för att vägleda henne i övningarna. Jag spelar ju både piano och flöjt, och sjunger, så jag hamnade turligt nog mitt i prick.

Jag kommer absolut sakna familjen. Förutom att pojken har ett våldsamt humör så är det garanterat den bästa och snällaste man kan hitta på många mils avstånd. Jag fick bättre betalt än alla andra au pairer, privatgym, betald mobil, betalt busskort, betalda studier till och med (och det handlar om stora summor). Och ingen städning behövde jag göra. Jag hade till och med en städerska som städade mitt rum också, haha... Rena latlivet ;)

Men inget mynt är utan baksida. Pojkens humör var (ÄR) så svårhanterligt att de faktiskt har bestämt sej för att skaffa an special-psykologutbildad au pair till nästa säsong. Jojo... Jag har nog fått kämpa med den lillen!!! Och likaså har au pairerna innan mej. Men han har blivit värre med åren. Phu ja.... Och jag som dessutom har hett humör själv. Det har blixtrat till ibland kan jag lova.

Och andra gånger är vi världens bästa vänner. Sitter på pizzeria och skrattar och gullar ihop. Han är otroligt söt när han vill. En typisk berg-och-dal-människa. Jag ska väl inte neka till att jag känner igen mönstret.. hehe...

"Jag älskar dej Chrissy!!!" Ropar han. "Jag älskar dej!!!!" Och systern envisas med att kalla mej storasyster. Så ska det vara! Det är då man vet att tiden här inte har varit bortkastad. :)

Men nu är detta kapitel snart slut och det kan jag inte annat än jubla för. Au pair är INGET drömjobb, hur bra familj man än har. London däremot kommer jag sakna...

Helt oväntat får man veta att en gammal barndomsvän är filmproducer och kommer behöva stylister i framtiden. Då skyndar man sig genast att klottra ner namnet på "kontakter av värde-listan". ;)

Detta ska läggas på minnet tills dagen är inne att söka jobb!

Idag är det varmt och soligt här i London. Så jag ska ta en springrunda i skogen och sedan försöka bli lite brun. Jag tror aldrig jag varit så blek, en sommar, som denna.

TRAGISKT :'(

Men så är det att bo i en storstad där solen inte gärna smyger in och där man inte kan sola ifred för nyfikna grannar. Hur ska man då kunna bli brun??

Idag ska jag också till banken för att ordna lite betalningar. Jag ska hinna med lite musik och fortsätta slipa på bloggens design.

Detta ska hinnas på 5 timmar. Dags att sätta igång!!

Hoppas ni har en bra dag där i Skandinavien :) Jag tycker Sverige är ett varmare land än England. Så ni kan skatta er lyckliga!

NÄääääääääääää.......... :S:S

Jag har precis gjort något fruktansvärt äckligt!!! Jag har ätit en smörgås med en 1 månad gammal sur skinka. (Tyckte nog den smakade hemskt illa, men jag var så upptagen av att något annat att jag liksom inte reagerade. Vissa skinkor smakar ju beskt, tänkte jag.)

Jag reagerade inte förrän smaken var så sur att det liksom stack i munnen och magen började bli orolig. Då tog jag mej en närmare titt på skinkan. GAAaahhh PANIK!!!!

SÅ ÄCKLIGT. TVI!!!! (Har städat hela munnen noga med tvål och vatten, slukat en stor skål yoghurt och borstat tänderna 2 gånger. Hoppas smaken försvinner snart...)

Detta var nästan lika äckligt som när jag drack ett vatten från en stor stövel som 20 personer hade sprungit barfota i (de hade sprungit runt i gräs, så vattnet blev tvunget att silas innan vi kunde dricka det). Då fick man gå och spy några gånger efteråt, liksom vissa av tittarna också gjorde. Haha... (Det var en tävling, så jag och två andra skulle dricka så mycket som möjligt.)

Men så är det att vara galen. :/ Man får ta såna smällar. Kroppen överlever ju iaf.

(Usch, usch... Idag hade jag ALDRIG gjort om det. Speciellt inte med tanke på att jag ändå inte vann tävlingen.)

Det gäller att hålla tungan rätt i mun när man blir arg och ska ryta till. Jag har en förmåga att spotta ut ord i alla möjliga färger och former (dock endast när jag blir arg). Danska, engelska, svenska och troligtvis en smula franska, tyska och spanska också.

Det är fruktansvärt irriterande när man i upprört tillstånd ska förklara något invecklad och upptäcker att man inte kan hålla tungan rätt i mun. Det tar liksom bort allvaret i det man säger och får bara åhörarna att skratta.

Detta hände mej idag.

Jag skulle förklara för min "son" varför han inte fick kväva sin syster i en säck och sedan hoppa på henne. Utskällningen kom ut i form av en sorts danska, eller något liknande. Åtminstone var den tillräckligt främmande för att få barnen att tro att jag ville distrahera deras bråk genom att leka trollkarl. *mutter*

Men så kan man ju iofs också göra om man vill... En av mina au pair-vänner pratar konstant på Italienska, vare sig den hon pratar med förstår eller inte. Hon gör som norrmännen, när de ska skruva i en glödlampa - hon försöker snurra runt huset istället för glödlampan!

Nog med onödigt babbel för idag.

Tentan är överstökad och jag är innerligt glad. Det var lättare än jag trott.

Nu ska jag ägna all koncentration åt musik. Piano, flöjt och sångträning måste tas igen. Jag har latat mej på den fronten den senaste månaden - till fördel åt mina studier förstås.

Men framför allt är det mitt stora musikverk som måste påbörjas nu. Det ska vara färdigt sista juli.

Jag kör runt i London varje dag. Livsfarligt? Ja!

Man känner sig som en grävling mitt på vägen. En sån som alla gärna kör över. Men otroligt nog är det väldigt ofta jag kommer helskinnat hem :)

Jag kommer från en liten ort i Sverige. Jag är van vid att det endast är 2-3 bilar som är ute på vägbanan och knuffas. Men här är det annorlunda. Här är det hundraelva och fler! Jag är också van vid en, eller ingen, fil. Här kör jag dagligen igenom en rondell med 4 filer och 3 trafikljus (inne i rondellen!). Det är alltid en upplevelse.

Men det finns bara en enda regel som gäller när man kör bil i London. TUTA OCH KÖR! BE ATT DU INTE DÖR! (Se där, jag rimmade dessutom.. *applåd*)

Om jag tycker trafiken blir alldeles för aggressiv brukar jag blunda och ta 10 djupa andetag innan jag kör vidare (nä, ibland kör jag medan). Det får oftast motsatt effekt och jag får köra rally för att komma ifrån rasande billister. Men jag lär mej aldrig att sluta med det där ändå :/

Första gången jag skulle köra i London ensam hade jag bara fått två snabba "körlektioner" med pappan här i huset. En tidigt på morgonen och en sent på kvällen. Aldrig när trafiken var som värst. Så ni kan ju räkna ut själv hur jag reagerade när jag plötsligt knuffades ur boet och skickades ut ensam på vägen med en karta och dåliga nerver.

Pappan i huset hade kört mej utanför London någonstans på okänd ort. Sådär, sa han hjärtligt, nu får du själv försöka hitta tillbaka! Det är en bra träning.

Jag tuggade upp underläppen och vågade inte säga ifrån. Han försvann i folkhavet och jag satt ensam kvar med min karta och min bil.

Det var inte att läsa kartan om annars var problemet utan att läsa den samtidigt som 145378 stressade affärsmän jagade mej igenom storstadstrafiken. Det var minsann inte bara att hoppa av motorvägen, ta kafferast och läsa igenom kartan i lugn och ro. Nejdå.. den fick man kasta några snabba ögon på mellan varven, när trafikljusen blinkade rött.

Men kan man tänka sig att jag trots allt kom hem!! :D Och inte har jag krockat många gånger detta år heller.

Bara kapat ett öra på en parkerad bil, nött rumpan på min egen när jag försiktigt backade in i en osynlig mur (sent på natten) och så ja.. den där gången när min bil tafsade lite på en annans, för att mina ögon fascinerades mer av slottet som susade förbi än av de mötande bilarna.

Sånt som händer...! :-) Tur att engelska familjen betalar.

Hm.. blev kontaktad av en fotograf som är specialist på att ta undervattensbilder.

Jag ska bli makeupartist, hallå!! Inte modell. :P Och jag är INTE på långa vägar något modellmaterial. haha...

Annars låter det ju som ett ganska kul projekt! :D Är det ingen annan här som vill ta denna chansen istället för mej?

"Söker fysiskt och mentalt kapabla människor för en undervattensfotografering.. Allt börjar med en träning/test för att se hur länge vederbörande kan hålla andan efter lite träning och utbildning i andningsteknik.. Sedan följer ett antal betalda träningar i dels andhållning och posering.. Svårt att få till det bra med balans etc.. Slutligen görs en fotografering (om vi kommer så långt).."

(Har ej vett nog att ursäkta mitt språk idag... som annars hålls exemplariskt rent ;))

Hade "Speaking testet" i skolan igår. Tyckte allt gick perfekt... ända tills........... VILKEN FET MISS! Hoppas, hooooppas jag får ett högt betyg ändå. *suckar djupt*

Jag och Carolina skulle göra testet tillsammans. Vi var hemma hos Carolina innan, käkade pasta och övade under skratt och tårar. Insåg att vi utan tvekan skulle misslyckas.

Och där satt vi sedan, framför de två rakryggade, skräckinjagande "examinatorer". Carolina skakade som ett asplöv och jag blev nervösfnittrig. Lyckades dock hålla mej i schack.

Jag fick avancerade frågor om dagens politik och den globala växthuseffekten. Och jag svarade seriöst, pratade på av hjärtans lust. Tyckte jag var duktig som lyckades klämma in många avancerade ord (som jag däremot inte vet om jag använde på rätt sätt) i mitt barnaspråk.

Men så plötsligt, mot slutet av provet, kom en fråga som jag inte alls fick grepp om. Den var typ så här:
"Tror ni att besluten man tar förändras när man blir vuxen?"

Öh... VA??? Vad, hur, när, varför??

Jag satt som ett stort eländigt frågetecken, så där gapande ugglelikt som bara jag kan se ut. Jag försökte prata bort frågan med lite annan goja. Carolina däremot förstod frågan, men begrep inte vad jag dillade om. Hon tittade på mej och upprepade frågan.

Alltså är jag korkad eller var inte frågan väldigt märklig???

Vadå beslut? Vilka beslut?? HALLÅ????? Tack för att betyget kommer dras ner nu då!!! Hade annars hoppats på högsta. *arg, uppretad, sur, irriterad, frustrerad osv...*

"Du tabbade dej." Fnissade Carolina när vi gick utanför dörren.

"Tack för upplysningen! Nu fick du mej genast på bättre humör." Surade jag.

Jo, tack! Nu ligger det ännu mer press på mej inför tisdagens tenta.

(Måste ju följa traditionen att lägga ut en bild på mej i alla inläggen under kategorin "personliga inlägg". Här kommer mitt dokumenterat bästa, elegantaste hopp! *IRONISK till 1000*)